övergödning

Begreppet övergödning handlar om de effekter i sjöar, rinnande vatten, kuster och hav som
skapas att för stor tillförsel av näringsämnen (främst fosfor i sötvatten och Östersjön och
främst kväve i Västerhavet). Detta ökar med tiden produktionen av växtplankton och
bottenlevande växter på ett sätt som gör att hela ekosystemet förändras och kommer att
domineras av växter och småfisk. Detta gör att vattnet blir grumligt p.g.a. växtplankton och
att större rovdjur får svårt att finna föda och innebär också att nya och färre arter blir
dominanta. Det gör också att syrebrist kan uppstå i stilla-stående vatten vid stränder och i
djuphålor.
Historiskt har övergödningen skapats främst av orenat avloppsvatten från samhällen och
industrier, men stora åtgärder har vidtagits för att minska föroreningarna. Idag utgör
enskilda fastigheter på landsbygden och jordbruket de största problemen. Lämpliga
motåtgärder utgörs av skyddade kantzoner vid åkrar, kalkfällning i bäckar, våtmarker i
rinnande vatten och mussel-odlingar i kustzonen.
När belastningen minskar till följd av reningsåtgärder kan det hända att vattnen förblir
övergödda. Detta beror oftast på stort läckage av fosfor lagrade i sedimenten och då måste
åtgärder vidtas i själva vattnet. Det kan ske antingen genom mörtfisk-reduktion med främst
trålning/not-dragning eller genom behandling med Aluminium-sulfat. Vad gäller Östersjön
krävs runt 100 havsbaserade vindkraftverk med vars hjälp finfördelat syre eller luft pumpas
ner i syrefritt bottenvatten. Efter runt 10 år beräknas energin kunna användas till andra
ändamål.
Effekterna av övergödning påverkas idag i viss mån av predation på fisk från skarv och säl
men också av reproduktionsproblem hos fisk i varje fall delvis orsakade av tiamin-brist.
Övergödning i sötvatten missgynnar generellt rovfiskar exklusive gös och mal och gynnar
mörtfisk som mört och braxen. Övergödning är ovanlig i sjöar med laxfisk men i Östersjön
missgynnas lax och havsöring men framförallt torsk.