Gott nytt år och god fortsättning

Vi vill hälsa dig välkommen till våran nya hemsida som vi byggt tillsammans i styrelsen, Östersjön är ett av världens mest förorenade hav – men också ett av de mest studerade.

Vi står inför ett nytt år med nya utmaningar, men samtidigt ser jag att många inte vill ta till sig hur allvarlig situationen är i våra kusthav och andra vatten. I mycket sitter man fast i gamla ställningstaganden som gick fel redan då. Det har varit lätt att bara skylla på fisket när man sett hur populationerna sviktat. Då har man inte behövt ta tag i de verkliga problemen, som växthuseffekt med försämrade lekmöjligheter eller tillväxtrubbningar på grund av tiaminbrist. Situationen är allvarlig och det gäller inte bara torsken.
Vi riggade om båten till fiske efter plattfisk i de nordhalländska fjord systemet i våras. Vi fick inget – inga flundror, ej heller sjötunga, piggvar, slätvar, rödspätta, ingen sandskädda och – kanske mest anmärkningsvärt –  inga tångkrabbor. Något har hänt trots att fisketrycket i Kattegatt efter fisk är idag försumbart. Vi får torsk i våra kräftburar med stora huvuden och smala kroppar – tecken på tiaminbrist.
Enligt danska uppgifter så har man aldrig uppmätt så mycket småtorsk i Öresund som i år. Enligt danska uppgifter så står Öresundstorsken för 45 % av rekryteringen i Kattegatt. Ska bli intressant att se i kräftburarna till sommaren hur det ser ut. Är det fortfarande torsk med stora huvuden och smala kroppar eller ser torsken normal ut. Likadant – blir det någon plattfisk till våren i fjordarna ? Det blir ett spännande nytt år, och min förhoppning är att vi kan börja diskutera de allvarliga problemen i våra närliggande hav och inte fastna i en gammal debatt som var fel redan då. Det är dags för HaV och andra att börja titta också på torsken i Västerhavet. Vi vet att ”slips”-torskarna i Östersjön lider av tiaminbrist idag precis som dom gjorde för drygt 20 år sedan – tack vare Lennart Balks och hans medarbetares gamla och nya studier.

Det har gjort att också HaV och SLU:s forskare nu tycks vara överens om att det INTE är fisket som är orsaken till problemen utan att torsken lider brist på viktiga näringsämnen. När man tittar på torskens ålder, vikt och könsmognad tillsammans så ser man en linjär (rak) försämring sedan början på 1990-talet. Detta helt oavsett fiskekvoter och det tjuvfiske som tidvis förekommit. Detta tyder på en långsiktig förändring av något slag och vi vet att tiamin-bristen fanns redan på 1970-talet (därav namnet M-74) och sedan blivit allt allvarligare även om det hela tiden går lite upp och ner i episoder med olika längd.

Dags att börja handla kan man tycka och dags för alla politiker att sätta sig in i problemet
Andra aktuella problem är Regeringens försök att stoppa restaureringen av alla Norrländska större älvar (med stöd av M, KD och C). Istället för att göra som Vatten-direktivet och Miljöbalken kräver (dvs sträva efter God Ekologisk Potential med minimi-tappning, hänsynsfull reglering, fauna-passager och inga torrfåror) så har man drivit igenom ett program cyniskt kallat ”Moderna Miljövillkor” utifrån en Nationell Plan för Vattenkraft. Den säger att Kraftindustrin slipper skatt på 70 miljarder mot att dom satsar 10 miljarder på att rädda små, energimässigt meningslösa kraftverk i södra Sverige, som enligt Miljöbalken borde rivas ut. Samt vidare, mot att dom kan strunta i runt 90 % av det vatten som annars borde restaurerats. Skandalöst, och Älvräddarna har därför överklagat hela planen till Högsta Förvaltningsdomstolen.
Nu pågår inom ramen för Vattendirektivet en process i alla vatten, där regeringen vill få detta fusk godkänt. Gå in och protestera genom att skriva till Vattenmyndigheterna. I Lule Älv har en lokal organisation LÄS satt igång en process för att göra just detta och kräva att hela älven restaureras utifrån det förslag som Länsstyrelsen redan tagit fram (finns på Lule Älv VISS – se God Ekologisk Potential).

Vill ni ha råd om detta så hör av er till Save the Baltic Salmon. Färdiga restaurerings förslag som nu ska skrotas finns också för Ångermanälven, Emån och (tror vi) Viskan.
Ett annat problem är kass-odlingarna av fisk i  sjöar/vattenmagasin i olika delar av landet, som förorenar sjön, älven och hela kusten. Cirka 90 % av det som släpps ut i fjällsjöarna når kusten enligt SMHI:s bedömningar. Vi har redan vunnit kampen mot fiskodlingarna vid Höga Kusten och en grupp i Storuman under ledning av Arne Ferry slåss för att stoppa odlingarna i sjön Storuman/Umeå Älv och på andra håll. Istället vill man ha landbaserade odlingar gärna kombinerade med grönsaksodling, där allt utgående vatten renas. Där ska fodret vara framställt på ett hållbart sätt och utan gifter
Det är hög tid att du som följer oss blir en av oss så att vi tillsammans kan förändra framtiden för våra djur och vår natur. Om några få år, nämligen 2024, är det 50 år sedan tiaminbristen (vitamin B1-bristen) började drabba laxen i Östersjön.

Den biologiska effekten vid brist på tiamin i laxen resulterar i överdödlighet hos avkomman, men även hos moder-djuren. Dödligheten hos de fullvuxna honorna och hanarna har inte varit så lätt att följa jämfört med dödligheten hos avkomman (ägg, embryo och laxyngeln), eftersom rom och yngel har kunnat observeras i våra kompensationsodlingar, byggda och ämnade för att kompensera för vattenkrafts byggnationerna.  I en amerikansk vetenskaplig publikation som publicerades förra året (Lehnert S.J., et al. 2019, Genomic signatures and correlates of widespread population declines in salmon, Nature Communication 10:2996) kunde författarna påvisa att laxen minskade i mer än 60 procent av älvarna i norra hemisfären. I Östersjöområdet kan konstateras att minskningen har varit än större under motsvarande tidsperiod. De allra senaste få åren av observerad ökning av laxen vid vissa älvar i Östersjön utgör endast ett litet ”hack på en nedåtgående kurva” orsakad av minskat fiske-uttag till havs och vid älvmynningarna.
Året 1994-1995 upptäcktes att de fullvuxna laxarna och deras avkomma var drabbade av brist på tiamin, ett helt livsnödvändigt vitamin för alla levande celler, vävnader, organ och individer.

Utifrån den kliniska symptombild som kunde observeras hos de drabbade laxarna i mitten på 1990-talet kunde man konstatera att den identiska symtombilden hos laxen först hade observerats hos laxen 1974 i Östersjöområdet, därav vet vi nu att bristsjukdomen troligtvis började påverka laxen redan kring 1974. Uthålligheten hos våra myndigheter och riksdag att ta reda på den verkliga bakgrunden till denna allvarliga bristsjukdom var mycket begränsade. Efter några år med enkla, naiva biologiska antaganden, som i senare vetenskapliga undersökningar visade sig felaktiga, lades undersökningarna ner under andra halvan av 90-talet genom avsaknad av finansiering.
I sammanfattning, detta gör att bestånden av lax i våra älvar är allvarligt hotade. Faktum blir också att de kanske är än mer hotade i våra vilda outbyggda älvar, eftersom där görs ingen behandling av avkomman med tiamin motsvarande det som görs vid kompensations odlingarna. Å andra sidan, tiaminbristen är episodisk i vår yttre miljö, så vissa år med mindre tiaminbrist kanske vidmakthåller en bredare genetisk bredd hos laxen i dessa vilda orörda älvar. Avgörande för laxens framtid blir således hur tiaminbristen utvecklar sig, hur ofta, långa och allvarliga blir episoderna av tiaminbisten? Vi har således en begränsad tidsram framför oss, oklart hur länge, där vi måste förstå tiaminbristens för att kunna möjliggöra åtgärder som förhindrar dess uppkomst.

En ”märklig” observation är att staten Sverige genom Vattenfall behandlar laxens avkomma med tiamin för att undvika dödlighet i deras kompensationsodlingar, allt för att kunna uppfylla de lagstadgade vattendomarna, dvs utsättning av laxungar enligt protokollen. Detta gör dom samtidigt som dom i andra sammanhang förnekar att tiaminbristen förekommer där ute i vår yttre miljö. Detta är en oansvarig och felaktig logik som inte borde tillåtas förekomma i ett land som säger sig värna om miljön. Behandlingen av de fullvuxna laxarna, innan kramning av könsceller för konstgjord lek, med anti-virulenta, anti-bakteriella och svampbekämpningsmedel vid kompensationsodlingar är en annan aktivitet som har förekommit regelbundet vid kompensationsodlingarna, och därigenom har dolt de fullvuxna laxarnas nedsatta immunförsvar som resultat av tiaminbristen.
 
Så, det är därför laxen dör i våra älvar, den har helt enkelt för dåliga värden med tiamin redan då de kommer från Östersjön. Vad kan vi göra? Bjud in dina vänner, alla du känner, till att bli medlem i ”Save the Baltic Salmon”.
 
Bli medlem, dela, sprid information om detta på alla seriösa sociala forum.
 
Gott nytt år önskar vi: Stellan Hamrin, Michael Jonsson, Kenneth Karlsson, Kari Laukkanen, Viking Bengtsson
Lämna en kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.