Fåglar av många olika arter dör i stora mängder i Östersjöområdet. De förlorar flygförmågan, aptiten och till och med sina röster. Den som närmar sig en gråtrutkoloni möts normalt sett av ett öronbedövande skrän och kraftfulla attacker nu ligger fåglarna kvar och kacklar lite svagt. Lyssna till SR Vetandes värld
Även andra arter har drabbats av den fågeldöd som svenska och isländska forskare i kunnat koppla till brist på vitamin B1, tiamin. Samma orsak som låg bakom laxsjukdomen M74, som det talades mycket om framför allt på 90-talet.
Nästa fråga är förstås vad tiaminbristen beror på. En del Forskare är övertygad om att det inte är klassiska miljögifter som DDT eller PCB som ligger bakom. De varierar inte mellan år, som tiaminbristen gör. Andra forskare tror att vitaminbristen orsakas av att kiselhalten halverats i Östersjön sedan 70-talet på grund av vattenkraften och jordbruket.
Snarare lutar de åt att det är storskaliga förändringar – som övergödningen – som påverkar processerna inne i kroppen, där det naturligt kan utvecklas giftiga ämnen. Ämnen som i en frisk miljö aldrig kommer upp i en såna koncentrationer att de orsakar sådana här effekter.
Frågan är bara vad det gemensamma nämnaren finns mellan arter som lever så skilda liv som laxar, ejdrar och älgar.
– Vi försöker lägga ett pussel och se vad den gemensamma nämnaren skulle kunna vara, säger Lennart Balk docent vid Stockholms universitet.
Lyssna till SR Vetenskap & Miljö
Läs även:
- Vitaminbrist kan bli den största naturkatastrofen i Sverige
- Älgdöd kopplas till vitaminbrist
- Brist på B1-vitamin hos lekande Mörrumslax
- Sambandet mellan alger och fisksjukdomar
- Löst kisel minskar i Östersjön
- Rapport från miljöforskningsberedningen
