Många överklagar större fiskodlingar på Höga kusten

Tillståndet för mer fiskodling i Omnefjärden på Höga kusten har väckt protester. De boende menar att övergödningen redan är synlig, men innan årets slut kan ännu fler odlingar bli verklighet.

Ett företag som odlar regnbågsöring i Omnefjärden i Bottenhavet vill utöka från 400 till 1 200 ton fisk per år. Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen i Västernorrland gav tidigare i höst tillstånd att öka produktionen med 230 ton. Det väckte starka protester, bland annat från medlemmar i föreningen Rädda Höga kusten.

– Myndigheterna ska enligt Miljöbalken sätta tilltro till vattenbrukarnas uppgifter om sin verksamhet. De senare påstår att endast en blygsam förändring av vattenkvaliteten går att konstatera. Vår sanning är att de mycket stora utsläppen av närsalter, fosfor och kväve från fekalier och utspillt foder ger en helt oacceptabel ödeläggelse av vår livsmiljö, säger Nils Erik Vigren, ordförande i Rädda Höga kusten.

Fiskodlingar i så kallade öppna kassar i Bottenhavet har funnits i större skala sedan början av 2000-talet i kommunerna Kramfors och Örnsköldsvik. Boende i området vittnar om att under senare år har bottenväxtligheten ökat betydligt. På vissa platser är bottnarna så igenväxta med ålnate och grönslick att det är svårt att bada. I somras sågs också fullt av död spigg, småfisk, på vissa stränder.

Beslutet att tillåta en utökning av fiskodlingen har överklagats av bland annat Naturskyddsföreningen, Omnevikens byaförening och ett 30-tal privatpersoner. Även länsstyrelsen har överklagat miljöprövningsdelegationens beslut.

– Länsstyrelsen anser att en utökning är olämplig med den osäkerhet som finns om odlingens miljöpåverkan. Produktionen kan fortsätta på dagens nivå med det beslut om tidsbegränsning och skärpt kontroll som miljöprövningsdelegationen beslutat om, säger Hans Olofsson enhetschef för miljöutredningar och fiske på länsstyrelsen i Västernorrland.

Länsstyrelsen skriver i sitt yttrande att en större fiskodling riskerar att försämra vattenkvaliteten och att den ekologiska statusen redan försämrats från god år 2009 till måttlig år 2013 enligt länsstyrelsens bedömning.

Men om det nu är så att fiskodlingen bidrar till sämre vattenkvalitet borde inte allt förbjudas?

– Brister i dataunderlaget har medfört viss osäkerhet i bedömningarna. Vi har inte ansett det rimligt att odlingen ska stängas. Vi har däremot tydliga indikationer på att det saknas miljömässigt utrymme för ökade utsläpp, säger Hans Olofsson.

Är miljölagstiftningen så svag att vi kan riskera havet för att det inte finns tillräckligt säkra bedömningar att luta sig mot?

– Nej, verksamhetsutövaren ska visa att miljöpåverkan håller sig inom de ramar miljöbalken kräver. Det finns även en försiktighetsprincip men praxis har visat att det krävs starka belägg för att stänga en verksamhet. De rimlighetsbedömningar som enligt lagen ska göras kan också stoppa alltför långtgående miljökrav.

Länsstyrelsen konstaterar att ett utökat tillstånd skulle ge ökade utsläpp av både fosfor och kväve och menar att numera behöver Bottenhavet generellt sett en minskning av utsläppen av näringsämnen, särskilt i kustområdena.

Fiskodlingens bidrag till fosforutsläpp är en frågeställning som tas upp i flera överklaganden. Utökningen av odlingen kommer att ge ett totalt utsläpp på 3,2 ton fosfor och 28 ton kväve per år, enligt miljöprövningsdelegationen. Den anser inte att ökningen påverkar vattenkvaliteten i Omnefjärden, utifrån de prover som fiskföretaget lämnat in.

– Proverna visar bara marginellt högre värden, men vi har algblomning i april, enorma vegetationsmassor med en diarréliknande vattenyta, lukt av svavelväte längs stränderna, badförbud för barn, omöjligt att fiska som förut. Det har blivit så här sedan fiskodlingarna kom. Något är uppenbart fel, säger Nils Erik Vigren.

Två ytterligare ansökningar om fiskodlingar på Höga kusten ska behandlas av miljöprövningsdelegationen som tidigare meddelat att besked rörande dessa väntas innan årets slut.

Fakta:

Miljöprövningsdelegationen

Är en fristående del av landets länsstyrelser som fattar beslut om tillstånd när det gäller miljöfarlig verksamhet enligt Miljöbalken. Regeringen utser ordförande i respektive delegation. Överklagat beslut tas upp i mark- och miljödomstolen.

Lämna en kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.