Det gör ont ända in i märgen

Oplogat Med Helen Doktare

Hjalmar-och-Och-Britta-Maria-1024x761

Det går inte att blunda för gruvdisponenten Hjalmar Lundbohms delaktighet i övergreppen mot samerna och att vifta bort frågor och tvivel genom att gömma oss bakom ord som ”han var en man av sin tid.”

Nu handlar det om att vi barn av Kiruna bör se till de fakta som visar att han finansierade Herman Lundborgs rasbiologiska forskning för att gruvindustrin på ett lättare sätt skulle få tillgång till samernas marker i Norrbotten och Malmfälten.

Vi måste förhålla oss till frågor och rädslor och den vrede, förnekelse och skam som följer med vetskapen.

Det kräver att vi gör upp med myten om ”Hjalmars anda”.

Tänk alla människor som blev reducerade till ingenting på grund av sitt utseende.

Det är väl så den rena rasismen kan sammanfattas.

 

Hur gör man för att rädda ett folk? 

Efter att ha sett premiärvisningen av Maja Hagermans och Claes Gabrielsons av dokumentärfilm ”Hur gör man för att rädda ett folk? Om Herman Lundborg, chef för rasbiologiska institutet, känns det än mer angeläget att vi gör upp med Norrbottens mörka rasbiologiska historia.

Nog kände jag till rasbiologins fokus på samer och finnar. Men att Herman Lundborgs ”studier” var riktade enbart till Norrbotten och att de bedrevs i en så stor omfattning så nära inpå mig hemma Kiruna, gör mig stum.

I bildsekvenserna rullar familjenamn förbi, det är människor jag känner på ett eller annat sätt, det är platser jag varit på.

Det gör ont ända in i märgen och gråtklumpen i halsen växer.

 

Det finns en grandiositet i filmens beskrivning av Herman Lundborg som möjligen skulle kunna betecknas av sakkunniga på området som patologisk narcissism.

Att han kom att gifta om sig med en finsk-samisk kvinna förändrar inte bilden av honom.

Det finns inga enkla filmromantiska lösningar av ondskan i stil med ”när fan bli gammal blir han religiös.

Herman Lundborg var nazisternas och Hitlers vän.

Hans studier i Norrbotten kom att ligga till grund för Hitlers klassificeringssystem och utrensningar under Förintelsen.

Det är så stort och så fasansfullt som det låter och det går knappt att förstå.

 

Bilden av Hjalmar Lundbohm och krackelerat och förändrats för alltid.

Det kommer att ta tid att landa i vetskapen.

Hjalmar Lundbohm var samernas vän och beskyddare. Samtidigt finansierade han övergreppen på samer och finnar och tog ifrån dem människovärdet. Han lierade sig med Herman Lundborg kring rasbiologin som spelade en avgörande roll i statens kolonialism av Lappland och malmfyndigheterna.

Det växte också fram ett stort nätverk av auktoriteter, bland annat lärare och läkare, som låste upp dörrar för Lundborgs verksamhet.

Jag är nyfiken på vilka dessa var?

Det yttre bild jag först kommer att tänka på när det gäller klassifikation av människor är att den går igen i den hierarkiska samhällsarkitekturen av ”mönsterstaden” och den ”demokratiska” staden Kiruna.

Den inre bilden, dvs. hur uppfattningen att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal distinkta raser utifrån yttre kännemärken, fortfarande är spridd är svårare att överblicka.

Ondskan har alltid dolda syften.

Att fördomarna lever kvar och tar sig olika uttryck tvivlar jag inte på.

När det gäller rasism så räcker det inte med att titta på bilder och känna efter om den är rasistisk eller inte. Man måste sätta bilden i sitt rätta historiska sammanhang,

Det finns ett stort värde för framtiden  att vända på alla stenar. Om vi inte känner till vår historia kan vi inte bygga en bättre framtid.

Filmen kommer att visas på Kiruna filmfestival den 9-14 november och i SVT den 15 januari.

Lämna en kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.