Låt Hjalmar vila i frid

652I år är det etthundrafemtionio år sedan Hjalmar Lundbohm föddes (1855) på Rubbestads gård i Ödeborg, i Dalsland. Han tog examen 1877 i geologi vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. 1898 blev han disponent hos LKAB i Kiruna. 22 år senare, 1920, gick Hjalmar i pension och lämnade Kiruna.

http://helendoktare.se/?p=2959 Text Helen Doktare

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hjalmar_Lundbohm

Ingen annan man har präglat oss som växte upp kring gruvan i Kiruna så mycket som Hjalmar Lundbohm. Vi har alla något slags begrepp om honom grundat på vad vi hört eller läst om honom och genom historiska avtryck som Hjalmar Lundbomsgården, Hjalmar Lundbomsvägen och Hjalmar Lundbomskolan.

Begreppet Hjalmars anda används ofta i sammanhang som beskriver Kirunas uppbyggnad. I litteraturen beskrivs han i allt väsentligt som den goda fadern som värnade om gruvarbetarna, om familjerna, som samernas vän och beskyddare och som kungen av Kiruna.

Det är en stereotyp och tillrättalagd mansbild som historien ger oss.

Vilket historisk värde har dessa skildringar?

De är kanske goda historier, men inte i vetenskaplig mening. Jag vill inte förringa Hjalmars insats men det är viktigt att få en bild av honom som inte bygger på hjältemyten. Problemet med själlösa hjältesagor är att personen fortsätter att vara höljd i dunkel.

Vem var han egentligen?

Det vi vet är att han ritade ett ”mönstersamhälle” som byggde på att hålla isär kvinnor och män i olika världar. Hans kvinnosyn grundade sig på uppfattningen att kvinnor först och främst var ämnade att sköta ett hem. Han framhöll som norm, det borgerliga kvinnoidealet, den goda modern och moraliskt högt stående kvinnan, men som var mindre lämpad för intellektuellt tänkande, studier och politiska uppgifter.

Curt Perssons bok ”På Disponentens tid” visar att Hjalmar Lundbom var lobbyist för rasbiologin. Han finansierade Rasbiologiska institutet och var tongivande bakom segregeringen av samer och tornedalingar och rashygieniska mätningar som genomfördes i början av 1900-talet.

Spelar det någon roll idag?

Ja det gör det absolut. Det spelar stor roll för jämställdheten. Hjalmar la grunden för två skilda traditioner, gruvarbetartraditionen och kvinnotraditionen, två skilda sätt att uppfatta verkligheten. Dynamit eller skurhink. Det är en utmejslad norm som lätt kan urskiljas än idag.

Det spelar en avgörande roll för de rasbiologins idéer som ligger till grund för dagens framväxande högerextremistiska krafter i Europa och här hemma.

Nej, Hjalmar Lundbom var inte en typisk man av sin tid.

Att släta över hans engagemang för rasbiologin vore ett svek mot de som drabbats.

Tänker med sorg i hjärtat på samer och tornedalingar som har plågats och fortsätter att plågas av svåra familjeminnen från rasbiologins härjningar.

Hjalmars anda har kommit att sväva som ett olycksaligt mörkt moln över gruvstaden. Det är absolut nödvändigt att vi gör upp med vårt förflutna. I en tid när kluvenheten över stadsflytten överskuggar allt annat känns behovet av nytänk och förnyelse stort. Nya Kiruna kan inte byggas på gamla myter och hjältesagor.

För mig har Hjalmar spelat ut sin roll. Försoning handlar om att släppa taget om honom och låta honom vila i frid.

Hjalmar stöttade rasbiologin

Lämna en kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.