se fimklipp HÄR
Dammbyggnader Dalarnas län. Det finns ca 2200 vattenkraftverk i Sverige . Endast 3 % har fiskvandringsvägar. Inte ens hälften fungerar.
På sin sida har Fortum också Älvdalens besparingsskog som är en delägare i två av vattenkraftverken.
För att driva sin fråga, att få fiskvägar byggda omkring kraftverken, anlitade Per Leandersson därför ett juridiskt ombud år 2007.
– Man har definierat en harrskada och en öringsskada. Öringsskadan är slutdömd och ska kompenseras med att man sätter ut fisk i Siljan och älven. Så är det bestämt. Men nu i oktober är det harrskadans kompensation som ska avgöras. Det är vår sista chans att få fiskvägar runt kraftverken, säger Håkan Bertals, ombud för Fiskrättsägare.
Kammarkollegiet, som företräder allmänheten, kommer i oktober att yrka på att fyra fiskvägar ska byggas förbi kraftverken. De som står bakom förslaget är Länsstyrelsen Dalarna, Älvdalens kommun, Dalälvens Fiskevårdsområde och enskilda fiskerättsägare företrädda av advokaten Nils Rinander.
Håkan Bertals och Per Leandersson menar att frågan är viktig då passagerna förbi kraftverken skulle rädda Siljanöringen, gynna harren, öka turismen och därmed skapa arbetsmöjligheter längs älven och runt Siljan.
– Den här domen är inte slutligt dömd. Det finns en verklig öppning här att få den kompensationen vi blev lovade. Då går vi in och kräver det. Det är inte mer än rätt. Alla andra sådana här stora vattenmål är slutdömda. Är det slutdömt går det aldrig att göra något åt det. Det här är sista chansen, sista greppet, säger Per Leandersson.
Just nu handläggs denna fråga om kompensationsåtgärder vid Nacka tingsrätts Mark- och miljödomstol. Huvudförhandlingen kommer att ske 23-24 oktober i Tällberg dit alla fiskerättsägare har rätt att komma.
I dag, onsdag, påbörjas en så kallad syn då alla berörda parter gemensamt åker och tittar på platser som kommer att påverkas av domen.
Fiskvandring – arter och drivkrafter
Forskarna konstaterar att åtminstone 46 av Sveriges fiskarter behöver kunna vandra mellan olika områden i vattendragen för lek, uppväxt och övervintring.
Flertalet av dessa är rödlistade arter. Möjligheten till fri vandring är viktig för fiskbeståndens genetiska variation och förmåga att anpassa sig till miljöförändringar.
Kraftverksdammar utgör vandringshinder för de fiskarter som företar vandringar (vanligast lekvandring). Detta gäller till exempel asp, vimma, id, ål, lax, havsöring, färna, nejonögon, sik, harr, öring, röding och elritsa.
Flera svenska lax- och havsöringstammar har slagits ut och asp, ål, vimma, flodnejonöga och havsnejonöga är upptagna på rödlistan över hotade arter. Flodpärlmusslan är också starkt hotat till följd av öringens tillbakagång i och med att den lever i fiskens gälar under sitt första levnadsår.
I Sverige har det i vattendomarna ålagts kraftverksägarna att motverka detta genom en aktiv fiskevård, bland annat genom utsättning av fiskyngel, främst lax och havsöring. Detta är dock som en form av konstgjord andning, när utsättningarna upphör dör populationen.
