Ska vi släppa ifrån oss stan frivilligt? Kiruna jämnas med marken

Kiruna centrum046Nu är det bestämt på papper också. Att stadskärnan i Kiruna ska rivas.  Men kan 3,7 miljarderna från LKAB ersätta en stad och dess kulturhistoriska värden? Läs mer här

Vad händer med vår identitet och självkänsla när hus, gator och hela kvarter försvinner?

Sorgen har ersatts av stumhet. Min röst betyder ingenting på det stora hela taget. Allt som betyder något nu för tiden är av ekonomisk karaktär.

Upp med malmen. Kosta vad det kosta vill.

Var det så här mina samiska vänner kände det när bolaget koloniserade Lappmarkerna för över 100 år sedan? Då förstår jag den frustration, vanmakt och övergivenhetskänsla som de måste ha upplevt.

Nu sitter vi i samma båt. Vi är i händerna på vinstintressen. Vi är i händerna på politiker som inte är överens. Gruvan skär sår i marken och i människorna och i vår historia.

 

Ska vi låta dem ta allt utan att vi försvarar den?

Ska vi verkligen vara så fogliga?

Jobben säger förståsigpåarna.

Vi måste tänka på framtiden är mantrat.

Vilken framtid? Hur ser den ut? Vilka ska vara med?

Allt hänger på priser och efterfrågan på malmen. Teknikutvecklingen går framåt i en rasande fart. Det är inte svårt att räkna ur att det inte kommer att behövas så mycket folk i gruvbrytningen i framtiden. Gruvbrytningen kommer att ske på digital väg. Administrationen kan mycket väl centraliseras. Precis som man gör med allt annat numera.

Staden ska rivas!

Det är åt helvete.

På rent gruvarbetarspråk.

Helen Doktare

http://helendoktare.se/?page_id=2285

Lämna en kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.