Dagar man minns är minnen för livet.
Hörneå ligger blank och naken likt en vacker kvinna inför bröllop, dagen då öringen lekte på den silver blänkande ytan som träden stod givakt för. Jag och Patrik Åkerblom kastade våra handbundna rishögar som liknar stränder, fort var flugorna fyllda med allt som kunde fastna på flugan. ”Saknar min båt! I den fanns det inga mygg och elaka buskar”
Vi kastar och fastnar! På nått konstigt sätt stannar tiden då man står vid ett vatten och låter tankar fara likt ringarna på vattnet far på strömmens virvlar. Man glömmer att fånga fisken, plötsligt skriker Patrik som en stungen gris, vevar upp lianen så fort jag kan och springer ner för att fota drillningen. En fin öring bryter ytan! en öring som förmodligen har lagt rommen på nacken.
Öringen är ändock vacker, silverglänsande som det finaste smycke, lyckan är total och fisken får simma vidare till nya äventyr.
Mina tankar bytts ut mot ångest och ska jag bryta av spöt och ge mig ut i båten eller ska stå här och slänga lianen likt Tarzan, sätter mig en stund och fotar småfisk och vattenspeglar, drömmarna återvänder så även hoppet.
Går ner på ett liten nacke som har massa konstiga strömmar! bestämmer mig att lägga flugan långt ner på nacken. Första kastet tjorvar som vanligt, varför, varför flugfiske. Andra kastet perfekt behöver inte ens sträcka upp linan, ett tungt sug i andra änden! tankarna vandrar hm hm menar du att jag har på en fisk. Jag lyfter spöt mot en blå himmel och tjohoooooooooooo där bar det av stark som en Belgien blue rusar den ner i forsen, för att plötsligt ändra taktik rusar den med full fart uppströms. Hahahahaaaaaaaaa jag är en flugfiskare, fast som portot på brevet.
Roligt att fånga en fisk på ett flugspö, även om jag kan tycka att det är ett evigt tjorvade, fisken får simma till nya äventyr. Känner en olust att folk som jobbar inom Torv och gruvnäring vill offra detta till förmån för pengar på kontot. Bakom Pennan Kenneth flugfiskaren Karlsson.
http://saittarovafishing.wordpress.com/
