Brevet från Apmut Ivar – Gruvor till priset av min kultur?

Apmut Ivar Kuoljok agerar mänsklig vägblockad i Gállok (Kallak).

Apmut Ivar Kuoljok kämpar för urgamla samiska marker och framtidens renskötare i Jokkmokk. Foto: Henrik Blind

3 september 2013. Apmut Ivar Kuoljok, 85-årig renskötare och ålderman i Sirges sameby agerar mänsklig vägblockad för att hindra Beowulf Minings maskiner att rulla in i prospekteringsområdet i Gállok (Kallak). Han blev sedermera bortförd från vägen av svensk polis. Apmut Ivar har skrivit ett öppet brev som blev offentligen uppläst i samband med medborgardialog om eventuella gruvor i Jokkmokk. Här kan du läsa hans brev i dess helhet:

Gállok

Varför är arbete i den tilltänkta gruvan i Gállok, för 200 personer i 15 år, viktigare än de personer som har fast sysselsättning i rennäringen, en näring som bedrivits i tusentals år, utan att förstöra naturen. Samebyarna i Jokkmokk har över 500 medlemmar som på ett eller annat sätt är knutna till rennäringen och som även i fortsättningen vill behålla sin kultur och bedriva sin näring.

Ren och hållbar näring.

En ren och hållbar näring.  Foto: Tor Lundberg Tuorda

Varför skall renskötarkulturen i Jåhkågaska sameby behöva ge vika för andra näringar och därmed förlora underlaget för sin fortsatta existens. Ungdomarna i Jåhkågaska har visat framtidstro. De har satsat hårt och stort för att få en bärkraftig renskötsel. De har planerat hur deras trånga betesmarker skall användas under olika årstider. Vattenfall har dämt sjöarna, där flyttningsvägarna gick. Med vatten på de svaga isarna på de uppdämda sjöarna, är det riskabelt och nästan omöjligt att använda de gamla flyttningsvägarna. Skogsbruket har tagit stora marker i anspråk, marker som fortfarande inte kan användas, flera tiotals år efter ingreppen.

Aitik - ett skrämmande exempel. Foto: boliden.com

Aitik – ett skrämmande exempel. Foto: boliden.com

Efter 15 års gruvarbete finns bara djupa schakt och förstörda marker, sår som gjort stora förändringar i den omkringliggande naturen, genom dagbrott i de fjällnära vinterbetesmarkerna, skador som aldrig kan återställas.

Alla transporter av malmen från Gállok kommer att gå genom Sirges sameby. Det blir förödande för de vinterbetesgrupper som stadigvarande nyttjar betesmarker från Vajkijaur västerut mot Ridávárre och Nautijaur.

Guorbak – ett levande samiskt kulturlandskap. Foto: Tor Lundberg Tuorda

Våra förfäder har flyttat upp till fjälls över sommaren och haft vinterbete för sina renar i det här området i flera tusen år. Det finns benämningar på fjäll och sjöar på det lulesamiska språket som berättar hur det såg ut i markerna för mycket länge sedan. Ovanför Sáltoluokta finns t.ex. Bietsávvre, som betyder Tallsjön. På kalfjället Ulldevis finns Juovvagielas, Steniga tallheden, och Guorbak, där skogen brann ner till grunden så att all växtlighet försvann. Att det funnits tallskog på dessa områden för över två tusen år sedan, är vetenskapligt belagt. Lulesamiska talas ännu idag och är det språk som även jag pratar, vilket då också säger oss att lulesamiskan är ett gammalt språk.

Tusenåriga betesmarker. Foto: Tor Lundberg Tuorda

Tusenåriga renbetesmarker. Foto: Tor Lundberg Tuorda

Högsta Domstolen har i Nordmalingdomen 2011 fastslagit rennäringens betesrätt ända ner till Bottenviken och att Samebyarna inom åretruntmarkerna, ovan odlingsgränsen, har ännu starkare rätt. Det är alltså fastslaget att samebyarna äger renbetet, laven.

Då skall det inte vara så lätt för ett utländskt gruvbolag att bara komma och få rätt att ta och förstöra viktiga och oersättliga renbetesmarker. Att över huvud taget prata om att exploatera urgamla av hävd brukade fjällnära renbetesmarker, är som att väcka vrede hos de gamla gudarna, enligt vår tradition.

Utforslade mineraler från Gállok (Kallak). Foto: Tor Lundberg Tuorda

Utforslade mineraler från Gállok (Kallak). Foto: Tor Lundberg Tuorda

Det mest anmärkningsvärda är att Sverige enligt minerallagen anser sig ha rätt att ge bort urinnevånarnas renbetesmarker för en billig penning till utländska profitsökande bolag. Det ser liksom ut, att malmen i Gállok är ett miljöfarligt mineral, som Svenska staten till varje pris vill ha ur landet och kan satsa miljarder för att underlätta bortförandet.

Minerallagen måste skrivas om! Nej till gruvor i Jokkmokk!

Jokkmokk 5 december 2013

Apmut Ivar Kuoljok
Renskötare och Ålderman i Sirges sameby

Lämna en kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.