Jordens framtid

Jordens framtid

Av Tomas Dharmprem Hedlunds och Anusatis sidor

 

Vi påverkas av hur världen mår, och den mår inte alls bra nu. För att vi ska kunna må riktigt bra, behöver vi också ta hand om vår omgivning och kommande generationer.

Vår Jord, som Stockholm är byggt på, är som en liten bräcklig eka i ett ändlöst universum. Den kan liknas vid Titanic, den ”osänkbara” oceanångaren, som sjönk när den i full fart körde in i ett isberg. Varningar om att det fanns isberg framför skeppet hade ignorerats. Inte ens när vattnet började strömma in trodde passagerarna att skeppet skulle sjunka. Och de som satt i de fina salongerna såg inte vad som hände. Bara de som var ute eller djupt nere under däck såg den hotande faran.

Vi beter oss på samma omedvetna sätt som passagerarna på Titanic. Vi förbereder oss inte inför den oundvikliga kollision som väntar oss med nutidens isberg. Man vill så gärna tro att forskare och politiker (besättningen på skeppet) ska hitta en lösning, så att man själv kan blunda och rusa vidare i full fart, i hopp om att allt ska gå bra.

Men tyvärr; allt går inte bra. På den kurs mänskligheten håller nu finns flera ”isberg” – som vi själva har skapat. Och en kollision med bara ett enda av dem räcker till att ”sänka” denna planet, och förstöra livsnödvändiga miljöer för högre former av liv.

Foto Tomas Jönsson

Foto Tomas Jönsson

 

 

 

 

 

 

 

Vi har lämnat över ansvaret för situationen till kaptenen på skeppet, och besättningen, det vill säga: politiker och vetenskapsmän, och den så kallade marknaden som försöker pressa ut så mycket pengar som möjligt ur oss och Jordens resurser. Men det här är en arbetsgrupp som inte kan hantera de nuvarande och kommande problemen. Framför allt inte ”marknaden” som knappast styrs av tanken att spara något till kommande generationer. All avverkning av regnskog skulle behöva upphöra nu, för att det ska finnas något kvar för våra barn att hugga ned.

Vi som lever nu behöver vara lösningen, inte en del av problemet. Ingen annan kan lösa de problem som vi är delaktiga skapare av.

Forskarna har inte tillräckligt med resurser och kunskap, för att stoppa den förgiftning och nedsmutsning som pågår.

Och politikerna kan inte göra tillräckligt åt miljöproblemen, därför att om de vidtar någon åtgärd som på minsta sätt påverkar vår ekonomi negativt, så röstar vi bort dem. Vi vanliga väljare är i högsta grad ansvariga för både skapandet av miljöproblemen och hindrandet av en lösning på dem. Sortera lite sopor kan många tänka sig att göra, men inget som drar ner den nedsmutsande materiella standard vi har.

Och en del försöker gå en ännu kortare väg, genom att förneka att det existerar någon förgiftning av Jorden.

– Öööh, vadå miljö, världen har väl alltid funnits, den kommer att klara sig. Gifterna renar bort sig själva, och haven är så stora, de går inte att förgifta. Och om en del djurarter, växter och träd dör ut så är det inget problem, sådant har alltid hänt.

Ja, men inte så snabbt och i sådan omfattning som nu. Vi håller på att förstöra den grund som mänskligt liv vilar på.

Om det ändå vore så enkelt att problemen med vårt spridande av gifter löste sig på egen hand.

Det är tyvärr så att vi behöver börja satsa både pengar och tid på att städa upp efter oss, och skydda det som fortfarande går att rädda.

Vårt milt sagt sinnessjuka sätt att behandla livet här på Jorden är så ointelligent. Vi förstör det liv som vi är sammanvävda med, och beroende av.

Det är de små och sårbara som dör först, vi finns högst upp i näringskedjan, så vi drabbas sist. Förutom de andra stora däggdjuren som vi redan utrotat eller håller på att utrota.

Tornedalen Armasjoki 25/2 - 2013

Tornedalen Armasjoki 25/2 – 2013

 

 

 

 

           Okänd destination

Mörkret tätnar.

Det är sen

septemberkväll.

 

Det är sent

på jorden.

 

Det

som ingen vet

hur det slutar

har redan

börjat.

 

 

Om vi människor såg vart framtiden är på väg skulle vi väl inte kunna leva på det sätt vi gör nu? Men vi fortsätter som om ingenting händer, eller kommer att hända. Vi skaffar barn, köper pensionsförsäkring och sätter in pengar på banken åt barnbarnen – medan skeppet sjunker.

 

Titanic-katastrofen händer igen, i enorm skala. Nu med vårt skepp i universum, Jorden, som många vill tro är oförstörbar.

Faktum är att Jorden är hotad av isberg, rent bokstavligt, fast smältande sådana. Det är delar av isen på Grönland, och syd- och nordpolen, som smälter. Och det medför att havsnivån stiger. Vilket får till följd att de tätbefolkade kuststräckorna kommer att översvämmas. De flesta av världens stora städer är belägna nära havet. Enbart Grönlands is räcker till att höja havsnivån 6 meter. Och en havshöjning på bara en halv meter räcker för att skapa fruktansvärda problem.

Det kommer att kosta oöverskådligt mycket tid, pengar, energi och andra resurser att åtgärda skadorna som översvämningarna för med sig. Och vart ska invånarna fly, de som bor i miljonstäder längs kusterna, och på öar som försvunnit i havet?

fsik 1

 

 

 

 

 

 

 

En av faktorerna som bygger upp växthuseffekten, som bland annat leder till smältande is, är vår gigantiskt stora förbränning av olja, kol och gas. Koldioxid som varit bunden i miljoner år har släppts lös, på bara ett hundra år. Och den skapar ett skal runt planeten, som gör att solens värmestrålning inte kan reflekteras ut i rymden igen. Alltså; solvärmen hålls kvar på jordytan, som under ett lock. Det leder till att vår Jord får feber.

När det talas om tre grader högre temperatur, så verkar det inte så mycket. Men tänk om din kropp blev tre grader varmare. Det skulle vara en feber på 40 grader. Då känner man sig ganska krasslig. Jorden fungerar på samma sätt, tre graders höjning av medeltemperaturen får stora konsekvenser för livet. Och vi har inga mediciner vi kan ge denna planet. Det vi kan göra är att ändra vårt sätt att leva så vi inte skadar den mer.

 

Den koldioxid som släpps ut skapar inte bara växthuseffekten, den absorberas också av världshaven som därmed försuras. Vilket på sikt kommer att döda en stor del av livet där. Det är tack vare haven vi inte har fått en ännu snabbare och mer dramatisk klimatförändring. Men många av havets invånare får betala ett högt pris för den hjälpen.

Glaciärernas avsmältning i bergen för också med sig många olika problem. För mycket vatten en tid, och för lite rent sötvatten under en mycket mycket lång tid. Detta är gigantiska problem som måste lösas.

426496_10200275100093043_209135732_n

 

 

 

 

 

De problem som uppvärmningen av vår Jord för med sig, avspeglas också i det underliga väder vi har nu: värmerekord, stormar, översvämningar, torka … och det är inte bara på enstaka platser som vädret förändras, hela vår lilla planet har börjat härjas av extrema väderskiftningar.

Den uppvärmning som mänskligheten framkallar kan starta processer som är omöjliga att stoppa. En skrämmande stor mängd metangas, som är en 20 gånger starkare växthusgas än koldioxid, finns bunden i permafrost. När permafrosten tinar kommer gamla mossar fram, och när mikroorganismer bryter ned dem skapas metangas. En stor del av marken på norra halvklotet är ständigt frusen. Om den värms upp startar en kedja av händelser som aldrig går att få kontroll över.

Till råga på allt så har den metangas som varit bunden i havsbottnar börjat frigöras. Om bara en liten bråkdel av den frigörs så kommer det att leda till en mycket snabb uppvärmning. Då är en total katastrof för allt liv ett milt uttryck för vad som kommer att hända.

Det finns till och med forskare som tror att hela den atmosfär som omger jorden kommer att förstöras. Och det kommer att förvandla Jorden till en död värld utan vatten, som Mars och Venus.

 

 

 

            Människans villkor

Människan i tiden

blir alltmer vriden

i spiraler.

Var finns de kanaler

som går bortom orden,

rakt ner i jorden?

 

Människan glider

snart ur dessa tider.

På dödens vingar

hon säkert sig svingar

mot oundviklig undergång.

Eller så tar hon ett språng

och brister ut i…..en okänd sång…..

 

……kastar alla ambitioner

för att ge sig hän åt nya toner.

Vad finns att förlora

annat än vår historia?

Och det har vi ju sett

vad den har gett.

 

Nej, här behövs levande föda.

Låt allt det döda

vila i sin kista.

Bränn det förflutna; hela vår lista

över sanslösa handlingar.

Ur askan stiger framtidens sanningar.

Foto Markku Nurmilampi

Foto Markku Nurmilampi

 

 

 

 

 

 

 

Det finns en skör balans här på Jorden, som har skapats under miljoner år. Och vi människor kan påverka den vare sig vi tror det eller inte.

Märkligt nog så finns det många som ägnar mycket tid åt att propagera för att Jordens förändrade klimat är en bluff. Det händer inget, allt är som det brukar, och inget kommer att hända med klimatet.

Och tyvärr finns det många som tror på dem. Och det är ju bekvämt för de som tror att ingen förändring till det negativa kan ske. För då behöver de inte ta något ansvar för det som händer, för det händer ju inget enligt dem. De slår nästan fanatiskt ifrån sig att det skulle existera någon uppvärmning av Jorden, på grund av våra koldioxidutsläpp. Och då kan de ju fortsätta med sitt missbruk av olja, kol och gas.

De verkar inte heller förstå att växthuseffekten bara är en del av de oerhörda problem som mänskligheten står inför.

Klimatförändringarna är bara toppen på isberget.

Men så länge man lever i förnekelse av en hotande fara, så vidtar man inga åtgärder för att skydda sig, eller gör något åt hotet.

Tyvärr är det så att när det har gått så långt att problemen är uppenbara för alla – då är det för sent att göra något.

På Titanic lagade de handplockade kockarna luxuösa måltider och orkestern spelade upp till dans. Passagerarna åt, drack och roade sig; i den trygga förvissningen att skeppet var osänkbart. Ju starkare den övertygelsen är desto mer behövs för att rubba den. Det krävs helt enkelt att skeppet börjar sjunka för att man ska tro att det verkligen är möjligt. Men då har nedräkningen redan börjat…

Det beteendet kan man även se hos en del människor som hemsöktes av andra världskriget. De vägrade att se den hotande faran med nazismen, och att det rustades för ett krig som skulle ödelägga deras egna liv.

Men när man väl ligger där i en skyttegrav, eller håller på att tyna bort i ett läger; är det inte just då man undrar varför man inte gjorde mer för att stoppa detta vansinne? Om man på ett tidigt stadium är mer vaksam, och handlar mer i överensstämmelse med det hotfulla läge som uppstått, så gör det skillnad. Och om många människor släpper sin naiva tro på status quo, så påverkar det händelsernas utveckling.

Jag har noga studerat det som kallas mellankrigstiden, tiden mellan första och andra världskriget. Och har förvånats över att så många gjorde så lite, för att se och förändra. Det fanns en mängd tydliga signaler om att ett nytt stort krig var på väg, men väldigt få tog ett aktivt ansvar för sin situation. De hoppades att allt skulle fortsätta som vanligt.

Det fungerar på samma sätt med Jordens miljöproblem. Man vägrar att se, vill inte, hoppas att inte … har inte tid, inte råd, kan inte …

Men faktum är att världen har en mycket konfliktfylld tid framför sig. Bland annat så kommer tvister och krig att bryta ut kring de allt mindre naturresurserna.

Och många u-länder vill leva på samma destruktiva sätt som vi västerlänningar har gjort länge – alldeles för länge; köpa mängder med prylar och kläder, ha bil, resa, bo i stort hus … allt vi köper och använder skapar på ett eller annat sätt biprodukter som skadar miljön vi lever i.

Foto privat

Foto privat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En annan fara som hotar livet på denna blå pärla i rymden är ozonhålen, genom vilka solens ultravioletta strålning kan tränga igenom. Hålen har skapats av kemiska sammansättningar av gaser från produkter som vi människor använder. Genom dessa hål tränger alltmer UV-ljus igenom, som i stora doser är skadligt för allt liv.

 

 

 

Elavbrott på Kungsholmen

På kvällen

kommer ljuset från

stjärnor i rymden,

från Essingeledens orange-gula lyktor

och från fabriksområdets strålkastare.

 

Inne i fabriken

fanns de enda lampor som lyste

under elavbrottet.

 

Då var gatan

som en svart säck.

 

Människorna

smälte samman med mörkret.

 

En timmes

nedsläckt Kungsholmen

räckte för att

ljusfasadernas overklighet

skulle bli uppenbar.

 

Allt detta ljus…..

 

släckt på en sekund

 

och en främmande

skrämmande

 

vild värld

 

rullar in över Fleminggatan.

Där finns plötsligt inte

ett enda glitter

att fästa blicken på.

 

Det är som att uppslukas

av ett uråldrigt svart hål,

som vi bara inbillar oss

att vi lyckas besvärja

med elektricitet.

 

Bländade

av vårt konstgjorda ljus

ser vi inte

det mörker som gömt sig

inom oss.

Fotograf Lotta Olsson Umeåälv

Fotograf Lotta Olsson Umeåälv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hela världen hänger ihop. Gifter som sprids i industriländerna, och i delar av tredje världen, är inte isolerade där. Det tar lite tid för dem att spridas vidare, men förr eller senare tar de sig över gränsen till andra länder, och vidare runt hela Jorden.

Det radioaktiva nedfallet från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är ett exempel på en snabb spridning. Den radioaktiviteten hamnade bland annat i våra älgar och hjortron. Och sedan, naturligtvis, i oss.

Vi kan inte skydda oss, gifterna kommer in med regn, vind och vatten. Allt vatten som finns här på Jorden har passerat genom människor, djur eller växter under seklernas gång. Förr eller senare når miljögifterna in i våra kroppar.

I världen av idag är länderna också sammanlänkade via export och import, så att vi får in gifter även den vägen.

Ett exempel är att Sverige importerar stora mängder sojabönor till djurfoder, från Brasilien. Där besprutas bönorna med ett synnerligen farligt gift, som länge har varit förbjudet här i Sverige. Men nu föder vi upp våra grisar, kor och kycklingar med en produkt som innehåller detta dödliga medel.

I Brasilien har ett stort antal människor, som arbetar med dessa sojabönsodlingar, eller bor i närheten, blivit förgiftade och sjuka. Hela samhällen har exponerats för giftiga kemikalier. Skadorna på djur och natur är oöverskådliga. Och hela tiden förstörs regnskogar för att ge plats åt ännu fler gigantiska, giftbesprutade odlingar av sojabönor.

Allt för att vi ska kunna köpa billigt kött.

Köttproducenternas skäl till att stödja giftodlingarna är nämligen att konsumenterna inte kommer att betala för det dyrare köttet, som oundvikligen blir resultatet av att ge djuren foder som är gjort på giftfria och dyrare produkter.

Om vi tycker att den viktigaste aspekten är att maten är billig – inte giftfri – då får det konsekvenser.

Men är det inte bättre att betala nu, med en gång, vad det i själva verket kostar? Så att det vi äter inte har bidragit till en ekologisk katastrof på sin väg till vårt matbord. Alternativet är att vi – och våra barn – kommer att få betala ett högt pris, lite senare. Bland annat i form av trötthet, allergi, allmänt sämre hälsa och en för tidig död, på grund av de gifter som finns i vår mat.

Dessutom känns det osmakligt, av rent etiska skäl, att vi här i väst med vår höga materiella standard, inte vill lägga tillräckligt med pengar på vår mat. De som får betala för att maten ska vara så billig som möjligt för oss, är fattiga människor i andra delar av världen. Det är de som får ta de första kostnaderna, i form av förstörd hälsa och miljö.

Gruvindustrin

 

 

 

Made In Sweden

Det är vi

som är rika nu

ja, vi

med alla våra miljoner

möjligheter.

 

Man kan när som helst

riva ut och bygga nytt;

kök eller garderober,

inget behöver vi spara på.

 

Butikerna är fulla med nya prylar,

konton fylls på med färska pengar,

fler kort kan beställas

och allt snabbare virvlar den dans

som formats till en

ytlighetens hyllning.

 

Fattigdomen har vi skickat

på export.

 

Världen är full

av billig arbetskraft

och våra sopor.

 

Men vi slipper se

berg av gamla datorer och tv-apparater

som ligger och skräpar

i Afrika.

 

Vi behöver inte fundera över

hur mängder av underbetalda indier

lever, arbetar och dör;

bara de hinner med

att sy alla våra billiga kläder.

 

Och vi kan blunda

för att män från vår världsdel

åker till fattiga länder

för att köpa deras barn.

Asien är allas vår

lågprismarknad.

 

Här hemma

kan vi glädjas åt

en storslagen utveckling

från ett tydligt klass-samhälle

till ett småborgerligt smörgåsbord

där alla i jämlikhetens namn kan föräta sig.

Bästa blogg 2012 011

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Titanic fanns det livbåtar som kunde rädda en del av passagerarna.

Vi har inga livbåtar, som kan ta oss någon annanstans, nu när livsbetingelserna förändras här på Jorden.

Även om vi hade ”livbåtar” så finns det inte något ställe vi kan fly till, det finns ingen planet som Jorden i närheten. Ingenstans kan vi ta oss.

Tänk om den här himlakroppen är den enda med högre former av liv i hela universum. Och den håller vi på att förstöra!

Vi förgiftar den, och förstör därmed grunden för vårt eget liv. Det är märkligt att vi kallar oss ”högre form av liv” om man ser på hur vi behandlar Jorden och – varandra.

Vi smutsar ner det vatten vi ska dricka, vi smutsar ner den luft vi ska andas. Vi förgiftar vår Jord med tungmetaller, radioaktivitet, dioxin, PVC …

Vi som lever nu håller på med en miljöförstöring som inte har sett sin motsvarighet någonsin i den här planetens historia. Vi har redan förstört livsvillkoren för en stor del av livet här: skövlat skogarna, smutsat ner jord, luft och hav. Listan kan göras lång.

 

Om det ändå vore så att det vi gör bara drabbade oss själva. Men många djurarter är döende, andra redan utdöda – för alltid. Även om vi lyckas med att genetiskt rekonstruera en djurart, så kan vi aldrig återskapa hela det ekosystem som de levde i. Allt liv på denna Jord är intimt sammanlänkat. Men vi människor verkar tro att vi kan behandla allt annat liv hur hänsynslöst som helst, utan att det till sist går ut över oss själva.

Att vi förstör vår framtid är inte bara vårt problem. Vi tar många andra med oss. helt unika livsformer utrotas, skapade och anpassade till sitt ekosystem under miljoner år. Oskyldiga djur och växter som har lyckats leva i harmoni med sin omgivning. Åtskilligt har redan gått förlorat – för alltid. Blommor, träd, djur, fåglar … som har njutit av att finnas till, är utdöda.

Vårt sätt att leva dödar dem.

Det är himmelsskriande sorgligt att det händer, det är en ofantligt biologisk skatt vi förstör.

Sist i kön till utrotning står människan och trycker på, och den kön blir kortare och kortare.

 

Vi tycker att det är dumt av strutsarna att stoppa huvudet i sanden när fara hotar, men våra huvuden är bra mycket djupare nere i sanden än strutsarnas.

För att vi ska kunna lösa de problem vi står inför måste vi först acceptera att de finns, och förstå hur allvarliga de är.

Våra barn, som ska försöka ta hand om alla problem vi lämnar efter oss, kommer att undra varför vi inte gjorde något, eller så lite, för att rädda situationen. Vad ska vi svara dem?

Klockan är nära det ultimata tolvslaget nu, men vi vägrar att se vart vi är på väg. I tron att allt ska lösa sig på något sätt, med någon annans hjälp, någon annan gång.

 

Vårt kortsiktiga sätt att leva tar död på både oss själva och resten av livet på denna skimrande blå pärla i universum.

Vi är en del av allt.

Vi behöver allt.

Och vi glömmer det så lätt, och fortsätter att leva som vanligt, som en struts, med huvudet djupt nere i den förorenade sanden. Men faktum kvarstår: den här planeten är lika ”osänkbar” som Titanic var.

541511_380432991987420_1565716596_n

 

 

 

 

 

 

 

 

Så vad göra?

Det finns inget givet svar. Men vi alla, som är delaktiga i problemet, behöver kanske börja fundera på vad vi kan göra, eller kanske – sluta göra.

 

Vad kan jag göra för det globala livet?

Det jag har närmast till hands är mitt eget liv. Det enklaste och snabbaste är att börja där jag är. Genom att förändra mig själv och mitt sätt att leva.

Världen är uppbyggd av individer, om individens vanor och ovanor förändras så transformeras också helheten.

 

 

 

            Undergång

Skuggorna
fladdrar vid
vildeldens sken.
Stjärnorna
vandrar som om
de hade ben.
Jorden går opp
och Solen ner,
Månen lyser i nedan.
Känn
hur stormen redan
skakar alla tankar
ur led.
Fall
i hjärtats knä och bed
eller skänk en sång
till Världens gång
mot undret.

540684_380432165320836_441885289_n

 

 

Mot slutet av ett sekel

År

har lagts till år.

 

Det är länge sedan

hjärtats fria

sång

grävdes ned.

 

Skymningen faller

över dess bortglömda

grav.

 

En eld

brinner i natten.

 

Döden plöjer

seklers mörker

till svartaste mull.

Det nya livet

spirar

ljusgrönt.

 

Den nya tiden

har redan

börjat.

527126_380431728654213_1304629780_n

 

 

 

 

 

 

Vi på save tackar för visat förtroende!  Tack för att vi fick delge världen dina kloka ståndpunkter. Team SAVE THE BALTI/SALMON

http://andas.se/tankar/titanic.html

Lämna en kommentar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.